Migrationsmyndigheternas bevisvärdering

Migrationsärenden är en speciell måltyp av flera olika anledningar, en särskilt utmärkande del är att asylsökande sällan kan styrka sina påståenden med skriftlig eller annan bevisning. I flertalet fall har en sökande som flyr undan förföljelse endast med sig det allra nödvändigaste, ofta saknas identitetshandlingar. Det är således snarare undantag än regel med fall där samtliga påståenden kan styrkas. Även om bevisbördan i dessa ärenden i princip ligger på den sökande, har migrationsmyndigheten ett utredningsansvar. I situationer där inga handlingar finns gör migrationsmyndigheterna därför exempelvis olika typer av analyser och bedömningar – men hur ska dessa hanteras? Vad krävs av dessa analyser och bedömningar och hur ska de bevisvärderas?

Även när det gäller andra typer av migrationsrättsärenden, till exempel ärenden om familjeåterförening, kan problematiska situationer uppstå. För även när handlingar faktiskt kan presenteras uppstår ofta problem genom att handlingarna anses vara av för enkel beskaffenhet eller på grund av att samtliga handlingar från ett land har förklarats ha lågt bevisvärde osv.

Utbildningsdagens mål är att deltagarna dels ska kunna förstå vad som kan krävas av de olika parterna i en migrationsprocess samt av den bevisning som förs fram, dels att deltagarna ska få argument och kunskap för att bemöta värderingen av denna bevisning.

Kursen tar upp aktuella rättsfrågor med förslag på praktiska tillvägagångssätt.

Ur kursen:
• Hur ser utredningsansvaret för myndigheterna ut?
• Vilka särskilda svårigheter finns i migrationsmål och hur kan dessa svårigheter hanteras?
• Vad har åldersbedömningar och språkanalyser för bevisvärde?
• Vad gäller vid äkthetskontroller av handlingar? 
• Vad gäller vid trovärdighetsbedömningar?
• Hur bemöter man migrationsmyndigheternas bevisvärdering?