Moms vid e-handel

Genom reformen av särskilda ordningar för redovisning och betalning av moms har tredjelandsordningen (TRO) och unionsordningen (UNO), vilka tidigare gällde för vissa tjänster (elektroniska tjänster etc.), utökats till att omfatta alla tjänster och (enbart ang. UNO) även distansförsäljning av varor.

Genom reformen infördes även den så kallade importordningen (IMO) för varor, så att det numera finns tre särskilda ordningar.

Reformen innebär också att företag med elektroniska marknadsplatser (plattformar) kan bli skattskyldiga för moms (momsskyldiga) vid försäljning av varor, enligt UNO eller IMO.

Enligt 4 § första stycket lagen (2011:1245) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för distansförsäljning av varor och för tjänster (LSOMVT) är det frivilligt att tillämpa en särskild ordning för redovisning och betalning av moms till Skatteverket i stället för att så sker enligt mervärdesskattelagen och skatteförfarandelagen, om villkoren för den särskilda ordningen är uppfyllda. Bortsett från beträffande TRO är valet av identifieringsstat för en särskild ordning bindande under kalenderåret då beslutet fattades och ytterligare två år (jfr 4 g § LSOMVT).

En annan nyhet är att om en säljare kan tillämpa IMO men väljer att inte göra så, kan t.ex. en postoperatör, ett expressföretag (transportföretag) eller ett tullombud tillämpa det särskilda förfarandet för moms vid import i 27–29 §§ LSOMVT. Detta förenklade förfarande är inte en särskild ordning. Det är ett särskilt förfarande för redovisning och betalning av moms till Tullverket, enligt 27-29 §§ LSOMVT.

Kursen ger en överblick angående villkoren för att tillämpa de särskilda ordningarna och det särskilda förfarandet och riktar sig i första hand till revisorer och redovisningskonsulter, men andra intresserade från offentlig verksamhet och näringsliv är givetvis också välkomna att delta.